Somliga går med trasiga skor.
Man säger att man inte kan köpa lycka för pengar.. och det är kanske sant till viss del...
Men ibland känns det som allt kan lösas med dom rätta örhängena... eller den där scarfen som hade passat så himla bra till mina nya tröja, hade jag bara haft den så hade allt vat bra... och det är så det känns nu!
Jag har hittat dom sötaste stövlarna som någonsin tillverkats!! åh jag är helt kär i dom! det är som att dom pratar med mig och säger "snälla snälla, köp oss och låt oss få komma med dig hem!" Jag älskar dom, och jag känner att dom älskar mig mä! 
okej, jag ska inte klaga, jag har mycket annat, och stövlarna hade troligtvis inte löst alla mina problem...
men jag menar, titta på dom!! är dom inte helt bedårande... ?!
ååh!
Om man bara haft pengar... kan inte låna av föräldrarna för något så "simpelt" som stövlar... men dom här är verkligen speciella... jag hade kunnat ha dom alltid...!
ångest för att jag inte fått nåt jobb än... måste fixa! jag lever redan över mina tillgångar, och vill inte ens tänka på hur det blir när jag inte längre får studiebidrad!! PANIK! måste batala alla mina skulder till folk mä... suck!
ska nog gå och gömma mig under mitt täcke och glömma mina för tillfället ganska ytliga bekymmer och drömma om mina stövlar...
Kärlek
...är fortfarande jätteförkyld... kan inte andas... knarkar ipren och missbrukar mitt nässpray... inte bra! har ett eget litet apotek i min necessär, illa illa!
tanken på somliga som lider lika mycket som jag gör det dock lite lättare... :)
och förresten... grattis, visste du skulle klara det!
I don't like mondays.
Jag saknar mitt hår!
Mitt långa sommarblonda hår...
Eller kanske egentligen, mest tiden som var då.
En tid som förknippas med vänskap och kärlek, glädje och förhoppningar. Inget av den ångest och de besvikelser som finns nu.
Om jag ska välja någon tid sen jaa var liten som jag var riktigt lycklig så var det då, den sommaren när allting bara var så sjukt bra!
Jag saknar det... Det gör jag verkligen!
Det var innan allt jobbigt... innan man själv och alla andra ändrades... när det var lätt!
Jag vet inte vad det beror på, men på något sätt känner jag att jag har passerat en viktig punkt i mitt liv... jag vet inte när och inte hur, men jag känner det inuti liksom... och jag vet inte om jag gillar det!
Jag undrar lite om jag nånsin kommer att bli så lycklig som jag var då, när jag fortfarande hade hopp... när jag kunde le åt ingenting bara för att jag var lycklig. Jag undrar om jag nånsin kommer att känna så igen
White flag.
Okey, you win.
I think I did the only right thing, but it huts.
And I'm on my own again.
Ska rensa i röran, börjar med mit rum, har ju trots allt svart bälte i feng shui. *saknad och nostalgi*... men snart ska det bli bra... för alla... allt ska bli bra!
Dags för en förändring och en nystart!
Från och med nu ska jag va glad och optimistisk, bara se saker från den positiva sidan, och ignorera smärtor och motgångar.
Har kommit fram till att det finns ljuspunkter, även om dessa fördunklas av praktiska detaljer. Den vanliga jag hade enbart sett det svarta, men eftersom jag från och med nu är en positiv människa så kan jag uppskatta de små sakerna i livet, och i alla fall inbilla mg att det är dom som är viktiga.
Ska glömma det jobbiga och lämna det bakom mig, inga mer besvikelser ska få komma åt mig, jag ska vara som ett isberg, kallt och ogenomträngligt.
Inget ska få knäcka mig, inget kan komma åt ett isberg...
....isberg, isberg...
Road to recovery.
snön faller ner tiddelipom..
var är sommaren? jag behöver sol och värme för att överleva... trött på vintern och snö och slask.
allt blir lättare på sommaren... juni juli augusti, allt känns mycket lättare då... osv osv... whatever liksom...
fast ångest för studenten... igen! har äntligen lyckats göra mig hemmastadd på skolan och sånt... känns fånigt, men kommer att sakna det! :/
ibland undrar jag hur jag ska överleva sen, när alla sticker till olika ställen och jag blir ensam... förhoppningsvis dröjer det ytterligare nåt år innan mina flickor försvinner i alla fall, tills dess får man väl ta till vara på tiden man har..!
Det är förvånansvärt hur lite som behövs för att man ska känna sig bättre... Ett par minuter bara, en kram, en blick... att inte ens behöva prata om det och ändå känna att någon tänker på en och veta att man har någon helt på sin sida...
somliga människor är ovärderliga! <3
Tonight I will fall asleep, knowing the monsters wont hurt me.
I can't hear the music.
Det är nog något fel på mig, tårarna vill inte slute rinna...
Det sista jag behövde nu var att mina föräldrar tjatar om betygen igen, jag gör verkligen mitt bästa, men jag måste får lite stöd någonstans ifrån, jag fixar inte det annars!! Jag har ont i huvudet, orkar inte gråta mer...
Jag är ledsen inuti på ett sätt jag inte kan förklara. Jag borde inte vara ledsen, jag borde vara glad och lycklig... och på ett sätt är jag ju det förstås... självklart är jag! Men för tillfället hade jag verkligen behövt en kram och några snälla ord... jag hade behövt att någon höll om mig och sa att allt blir bra!
Om det någonsin kommer bli det, jag bara tänker på det hela tiden, varför? jag önskar att jag kunde låtsas att det aldrig hänt, men det går inte, och jag kan inte prata om det med någon... Kommer det någonsin gå bort??
Jag önskar jag kunde berätta för någon, någon som inte dömer mig utan som kan förstå och hjälpa mig igenom det, jag hade behövt en vän... Jag saknar henne så mycket =(
Kommer du kunna förstå om jag berättar det för dig? Kommer du att hålla om mig och säga att vi tar oss igenom det tillsammans, att det inte spelar någon roll? Eller kommer du vända dig om och gå.....
Jag vill inte vara ensam just nu...
Jag är rädd natten, för tystnaden och mörkret....
Jag vill att du ska hålla mig hårt och hindra drömmarna från att tränga sig på...
For the girl who has everything.
Underbaringen Johanna har gjort ny design till min bloggis :D den e jättefiiiin! Så mig! TACK SÖTIS!! <3
Det har varit en tuff helg! utgång i fredes med girlsen, himlans kul! :) *älska* men somliga var dock saknade! För många drinkar resulterade i pinsamma samtal och aningen för hög promillehalt, men måste ändå säga att det var en lyckad kväll. Kom med bussen hem i alla fall, även om jag fick betala fullpris för min bussbiljett! "Grattis du är vuxen" blev kommentaren av chauffören när jag försökte tjata till mig en barnbiljett istället. hmmmpf, vill inte va vuxen!!!
Lördag - ack så bakis! det är inte lätt när det är svårt, och det blir ännu mindre lätt när man lyckats bli en sjukisflicka med feber och ont i halsen :( inte kul alls! läggedags klockan 8 på kvällen (kände mig smått tragisk) men vad ska man göra. Mamsen hade dock köpt Ben&Jerrys glass för att muntra upp mig :)
Söndag - på bättringsvägen. Ny diet som består av treo och chokladmjölk. gott! Sedan jobbsökande, jag är en duktig flicka! *stolt* sökt fyra jobb nu och ska ta tag i mig själv ännu mer i veckan. Knaprade ytterligare ett par piller för att ta bilen ner i stan och fika. Massa mys!
Ska nu vara en duktig flicka och städa lite på mitt rum och sedan plugga lite grann. Känner mig knappast motiverad, men Stiffs har lovat hjälpa mig :) Söt!
I want to be your princess.
Be mine.
Usch! trött på matte och franska och skola och falskhet och känslor och jobbiga människor!
blä, jag pallar inte mer... migrän igen! blä blä blä! skjut mig!
jag vill sova, sova tills det blir helg och saker känns lite lättare, fast det e ju inte så egentligen... för tillfället orkar jag inte med skolan på veckorna men inte med helgerna heller..! orka leva!
FUCK IT!
xoxo lovis
åter igen för mycket tankar e denna flickans huvud, som snurrar och skaver...
Ibland känns vissa så himla blinda... eller så är det jag som är naiv, kan vara så med. Men man tycker du borde förstå vid det här laget.... Hur kan du inte veta?!
Jag har kommit fram till att jag kanske är lite oresonlig ibland... jag vill så himla mycket känns det som ochhar så bestämda åsikter om hur jag vill ha det, villket gör besvikelsen så mycket strörre när det inte blir som jag tänkt.
Jag vill så gärna att det ska va som i filmerna, med stora romatiska gester, och min prins kommer föra mig till slottet på en vit springare och vi lever lyckliga i resten av våra liv.... jag inser väl att riktigt så är det kanske inte... men jag vill ändå på något sätt ha movie-love känslan liksom...
jag är nog bara korkad! men jag är för rädd, jag har inte vatt sån här sen.... ja, och jag vill inte utstå det igen! det blir för svårt, och jag orkar inte ta mig upp från botten en gång till... jag klarar inte att folk leker mer med mina känslor!
Jag hatar att du får mig att känns så här, och jag hatar ännu mer att du inte förstår det själv!