I can't hear the music.
Det är nog något fel på mig, tårarna vill inte slute rinna...
Det sista jag behövde nu var att mina föräldrar tjatar om betygen igen, jag gör verkligen mitt bästa, men jag måste får lite stöd någonstans ifrån, jag fixar inte det annars!! Jag har ont i huvudet, orkar inte gråta mer...
Jag är ledsen inuti på ett sätt jag inte kan förklara. Jag borde inte vara ledsen, jag borde vara glad och lycklig... och på ett sätt är jag ju det förstås... självklart är jag! Men för tillfället hade jag verkligen behövt en kram och några snälla ord... jag hade behövt att någon höll om mig och sa att allt blir bra!
Om det någonsin kommer bli det, jag bara tänker på det hela tiden, varför? jag önskar att jag kunde låtsas att det aldrig hänt, men det går inte, och jag kan inte prata om det med någon... Kommer det någonsin gå bort??
Jag önskar jag kunde berätta för någon, någon som inte dömer mig utan som kan förstå och hjälpa mig igenom det, jag hade behövt en vän... Jag saknar henne så mycket =(
Kommer du kunna förstå om jag berättar det för dig? Kommer du att hålla om mig och säga att vi tar oss igenom det tillsammans, att det inte spelar någon roll? Eller kommer du vända dig om och gå.....
Jag vill inte vara ensam just nu...
Jag är rädd natten, för tystnaden och mörkret....
Jag vill att du ska hålla mig hårt och hindra drömmarna från att tränga sig på...
Prata med nån istället för att skriva här. Seriöst
om du kan vara nonym så kan jag också.
tänk så lyssnar ingen? och de som lyssnar inte får lyssna för noga? tänk på det.
du klarar dig lovis. lovar!