Hjärnspöken.
Det är när man sitter här ensam och väntar, när man har lite tid över som dom kommer, det är då man verkligen inte kan undvika dom längre, det är nu dom äntligen hinner ikapp mig... rösterna i mitt huvud, spökena som sitter och viskar befängda idéer i mitt öra, som lurar och skräms.
Jag är ensam här, har tänt alla lampor i hela huset, jag är så rädd att mörkret ska komma och ta mig, när det griper tag om en och vägrar släppa taget... det är sånt som ger mig mardrömmar...
Det är vid såna tillfällen som jag tänker och saknar... jag hade velat ha min vän här, som kramade mig och sa att spökena inte va verkliga, att monstrena under min säng aldrig kommer kunna få tag på mig, att inget kommer kunna hända mig.. men den vännen finns inte mer, det blir aldrig som det var... och jag saknar och önskar...
Jag är ensam här, har tänt alla lampor i hela huset, jag är så rädd att mörkret ska komma och ta mig, när det griper tag om en och vägrar släppa taget... det är sånt som ger mig mardrömmar...
Det är vid såna tillfällen som jag tänker och saknar... jag hade velat ha min vän här, som kramade mig och sa att spökena inte va verkliga, att monstrena under min säng aldrig kommer kunna få tag på mig, att inget kommer kunna hända mig.. men den vännen finns inte mer, det blir aldrig som det var... och jag saknar och önskar...
Jag hade behövt en kram
Jag ska vara ensam i många timmar till, alla lamporna är tända, ljuser skrämmer bort mörkret på gatan utanför, men det kan inte tränga igenom det mörkret som finns alldeles nära, men samtidigt så långt bort att inget ljus någonsin når dit in..
Kommentarer
Trackback