Där elden falnar men fortfarande glöder.

Gått lång tid sen jag orkade engagera mig i atta skriva nånting. har inte velat... eller jo kanske velat men saknat ork och inspiration. det är inte som att jag haft mycket att göra, jag pallar inte göra nånting nuförtiden... har bara velat ligga i sängen och aldrig gå upp...

men det ser ljusare ut... helgen var uppiggande... träffade Linus *saknat* och vi hade myskväll med dåliga filmer. det är förvånandsvärt hur somliga människor bara kan få en att må bättre. Utan att prata får man ändå så mycket sagt. Det känns skönt att veta att det finns någon jag kan räkna med alltid kommer vara där för mig.

Jag är inne i ett stadium av förvirring ovanpå allt. Vad vill jag? Vad är meningen? Carpe Diem, sease the day and every monemt. Men borde jag låta bli att tråna efter något jag innerst inne vet aldrig kommer bli mitt, och istället se till det jag har?
Det finns saker jag måste ta med i beräkningen men jag vill inte.... låt mig hoppas, stötta mig och uppmuntra mig och när jag träffar botten så hjälp till att laga det som gått sönder.
oavsett hur naiv jag verkar, var min vän och finns där för mig!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Är det Gnutte du trånar efter eller?

2008-02-11 @ 21:27:47
Postat av: || J

haha ja jo det e jobbigt, men lättare när man kommit in i det :]


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback