Vem ska trösta knyttet.
...på natten blir det hemska mycket värre än det är.
Sitter och ska förbereda mig inför högskoleprovet är tanken... men det är så sjukt tråkigt, och hur jag än försöker så lyckas jag inte koncentrera mig. Mina tankar virvlar runt kring allt som inte har med prov och skola och andra nödvändiga saker att göra...
det känns som jag har mycket att göra i veckan, det är både bra och dåligt tror jag.
Ska servera hos farmor på torsdag, högskoleprovet på lördag, och sen tusen grejor däremellan... det är bra att sysselsätta sig!
kom att tänka på när vi var små, när vi bodde i huset i stenestad och vi lyssnade på "vem ska trösta knyttet".. när man tyckte det var läskigt så fick man krypa upp i pappas knä och inse att det inte fanns något att vara rädd för...
hittade boken för nån dag sen och läste den, barndomsminnena kom över mig som en våg. Det är egentligen en ganska hemsk berättelse, inget för barn enligt mig... dyster, ångestfylld och ganska sorglig skulle jag besrviva den som. Men den förknippas med en varm brasa, mys i soffan med familjen och en kärleksfull tillvaro, så det är kanske inte så farligt egentligen...
"..att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt. Men de är lättare att trösta efteråt.."
Det är så det känns lite.. om det bara funnits nån som tröstade.. Ibland önskar jag bara att du var här!
Jag visste att det fanns själviskhet och orättvisa, men ändå är det som att springa rakt in i en vägg. som en smäll i ansiktet träffar det en med full kraft och lämnar sår som aldrig läker. Allt detta kommer ta knäcken på mig en dag. Jag försöker tänka att det finns somliga som faktiskt förstår, och som står för sina ord och inte sviker.. fast det har jag ju trott om andra förut, den lilla tilliten jag hade till folk är borta nu om något... tydligen kan man bara lita på sig själv, tomma ord och svikna löften är en del av vardagen, känslan av betydelselöshet är överväldigande.
Ibland vill jag inte vara med längre!!
Sitter och ska förbereda mig inför högskoleprovet är tanken... men det är så sjukt tråkigt, och hur jag än försöker så lyckas jag inte koncentrera mig. Mina tankar virvlar runt kring allt som inte har med prov och skola och andra nödvändiga saker att göra...
det känns som jag har mycket att göra i veckan, det är både bra och dåligt tror jag.
Ska servera hos farmor på torsdag, högskoleprovet på lördag, och sen tusen grejor däremellan... det är bra att sysselsätta sig!
kom att tänka på när vi var små, när vi bodde i huset i stenestad och vi lyssnade på "vem ska trösta knyttet".. när man tyckte det var läskigt så fick man krypa upp i pappas knä och inse att det inte fanns något att vara rädd för...
hittade boken för nån dag sen och läste den, barndomsminnena kom över mig som en våg. Det är egentligen en ganska hemsk berättelse, inget för barn enligt mig... dyster, ångestfylld och ganska sorglig skulle jag besrviva den som. Men den förknippas med en varm brasa, mys i soffan med familjen och en kärleksfull tillvaro, så det är kanske inte så farligt egentligen...
"..att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt. Men de är lättare att trösta efteråt.."
Det är så det känns lite.. om det bara funnits nån som tröstade.. Ibland önskar jag bara att du var här!
Jag visste att det fanns själviskhet och orättvisa, men ändå är det som att springa rakt in i en vägg. som en smäll i ansiktet träffar det en med full kraft och lämnar sår som aldrig läker. Allt detta kommer ta knäcken på mig en dag. Jag försöker tänka att det finns somliga som faktiskt förstår, och som står för sina ord och inte sviker.. fast det har jag ju trott om andra förut, den lilla tilliten jag hade till folk är borta nu om något... tydligen kan man bara lita på sig själv, tomma ord och svikna löften är en del av vardagen, känslan av betydelselöshet är överväldigande.
Kommentarer
Trackback