Shiver.
Jag vill bara gråta och ligga under täcket och aldig vakna igen någonsin...
Jag förstår bara inte, varför? Är jag verkligen en så hemsk person?
Jag klarar det inte, jag fixar inte att bli lämnad utanför, jag klarar inte att vara ensam... snälla jag vill inte bli ensam...
Chase this light.
The beauty is in what you make it,
So get up on your feet.
Haft ytterligare en tuff dag. Känns som problemen avlöser varandra, och mörkret kring mig blir djupare och djupare. så fort jag hittar en ljus punkt tas den ifrån mig, lika brutalt som när ett barn blir ifråntaget sin käraste leksak. Min fasta punkt i tillvaron känns ostadig och min styrka vacklar. Jag vet inte längre om jag kommer komma ut oskadd på andra sidan... eller borde jag inte säga oskadd utan snarare oförändrad. Jag vet inte om det är så mycket bättre men låt oss hoppas det...
Mitt huvud tar död på mig, jag vill hest ta en gaffel och köra den i min hand för att känna något annat än metalltråden bakom mitt öga... som skär och skär, orsakar smärta och jag kan känna blodet pulsera mot min pannlob. Jag vill sova, så gärna sova och aldrig vakna igen. Men jag kan inte, och jag får inte...
Har jag gjort ett misstag, är jag naiv, borde jag sluta hoppas och längta efter något som aldrig kommer hända mig, borde jag se till det jag har och nöja mig?
Vissa frågor finns det kanske inga svar på, och somliga svar vill man inte höra... Man kan inte ta tillbaka det man sagt och inte göra saker ogjort...
Vi ses i dimman
Vår för Hjärter Dam.
jag gick hem genom villakvarteren där jag bor innan när jag fick en känsla. Solen lyste lite genom molnen rakt på mig och det va inte ens särskilt kallt... och det luktade sådär som det gör när det börjar bli vår. Det kändes som om nånting kommer hända snart, nånting stort... som om allting kanske kommer att ordna sig i alla fall. Jag höjde volymen på mp3n och jag kunde le åt ingenting, för första gången på länge kände jag mig faktiskt lycklig för ett ögonblick... jag kommer att klara mig...
kram
Pain for pleasure.
Gud, jag är helt slut!
haft en tuff helg... rolig som fan, men nu e jag helt färdig. fattar inte hur jag ska orka med veckan!!
Utgång i fredags för att fira lilla mig :D hade the time of my life, förfest hos mig med sötisvännerna innan och sen ner i stan... med aningen för hög promillehalt gjordes det av med alldeles för mycket pengar förstås. hade dock flyt och lyckades lifta hem med William som jag hittade i stan :) sötis som verkligen räddat helgen!
lördag - ack så bakis! trodde jag skulle dö! sådana tillfällen då man lovar sig själv att aldrig aldrig dricka alkohol igen någonsin (även om jag aldrig håller det löftet). kom inte upp ur sängen förrän vid 4 tiden då jag äntligen klarade av att röra mig längre sträckor och försöka mig på att konversera med folk. klcokan 6 fick jag köra och hämta syrran på väla (tveksamt om jag egentligen borde fått göra det, men va som tur va inga poliser ute).
hämtade glatt upp Taniya och det bar av till gantofta, som ligger mitt ute i ingenstans och jag har nu lovat mig själv att aldrig åka dit igen!!. fest hos anton, va dock mest 90or och 91or där!! kände mig äldst och nyktrast på stället... smått sliten efter gårdagen dessutom, man är ju inte 18 längre (skrattskratt). hata dessutom jävla skånetrafiken!! när vi ska ta tåget hem vid 2 (och är ute i jättegod tid) så kommer inte tåget!!! återigen räddade av W som, söt som han är, körde ut till gantofta klockan halv tre på morgonen och hämtade oss *älska*.
makaroner och tjejsnack i sängen sen *nostalgi*... va länge sen sist!
soft söndag - skönt!!
har på det hela taget haft ovanligt mycket flyt för att ha haft en så otursfyllkd helg... har faktiskt varit ganska lyckat :) så länge man får vara med vännerna klarar man allt!
kärlek <3
usch! känns som jag fortfarande inte tinat sen igår när vi fick sitta en och en halv timme på tågstationen i gantofta och frysa... jag kommer aldrig bli varm igen!
ska nog duscha igen...
Happy birthday.
Make a wish...
Idag är min fölsedag!
har varit en helt fantastisk dag, presenter, mat och kärlek! allt en flicka behöver :)
fått helt underbara presenter från alla, ursnygga smycken av föräldrarna, helt glittriga och blanka :) ååh! och en jacka som jag är typ kär i! fick dessutom pressy från sötaste sötaste måns, baby you shouldn't had! och världens bästa, shoppingbok och prinsess-örhängen, från taniya, du känner mig allt för väl älsk! <3
bästa presenten var ju självklart igår när jag klarade uppkörningen och ikväll fick jag köra taniya hem efter kalaset :D kände oss ascoola där vi satt i bilen och susade fram... körde hem själv sen med winnerbäck på hög volym och en känsla va total lycka.... ibland kan det inte bli bättre nästan!
kärlek till alla (bara för att det är min fölsis) <3
Joyride.
trodde aldrig jag skulle ta mig igenom det... men underligt nog så infann sig lugnet i samma stund som jag satte mig bakom ratten... det var bara att köra, klarade jag det inte så va det ju bara att boka en ny uppkörning... Men som alla sa, klart jag klarade det, oroade mig i onödan för det var inga som helst problem!
Alla underbara peppade mig som fan innan, och efter fick jag grattis från alla!
It was amazing, I love you!!
Come join the joyride ;)
Whatever gets you through today.
tror jag ska dö eller nåt.. sååå fel tillfälle just nu... gud hatar mig!
sista projektföreläsningen idag, alla pepp, HD kom för att intervjua oss (kommer förmodligen i tidningen imorgon), allt borde gått bra, men neeejj då! varför skulle det liksom?!
redan imorse kände jag mig kass , men tänkte att det går nog över, proppade i mig ett par panodil och knalla iväg till skolan. vi tog oss tillsammans till nahum, och problemen börjar; läraren dyker inte upp i tid, och reportern är sur och verkar smått irriterad. Föreläsningen börjar och redan i min första mening blandar jag ihop siffrorna, vilket jag inte gjort någon annan gång. vad är oddsen liksom?! efter det går det bara ut för, alla börjar säga fel nästan och eleverna är stökiga.... 45 pers i ett litet klassrum, dålig luft och hundra grader varmt = inga bra förhållanden för lovis. jag höll naturligtvis på att svimma och fick lämna rummet medan dom andra avslutade bäst dom kunde...
efter det blev det bara värre... när jag var vit som ett lakan i ansiktet skickade tjejerna hem mig... åkte hem och spydde en massa, ingen hit...! förmodligen stressen över allting som gör mig sjuk... imorgon är ytterligare en sak över, så kan kanske äntligen börja slappna av helt....
usch... hela huvudet snurrar... jag vill dö!
vi ses i dimman.
The most beautiful things.
Det mörker du ser gör att stjärnorna märks lite mer...
när mitt liv känns svart och jag är vilsen, då finns ni där... ni stjärnor som ständigt muntrar upp mig i mina mörka stunder... vad vore livet utan er som lyssnar på och står ut med mitt gnäll, och när det känns hopplöst kan ni så lätt få mig att le... det finns somliga jag vet att jag alltid kan räkna med. när andra sviker så finns ni kvar, tröstar, uppmuntrar och visar att ni älskar mig trots mina många brister. vad skulle jag gjort utan er?
haft ytterligare en hektisk dag...mår inte bra av detta! trodde jag skulle bli tvungen att sitta själv i stan i en och en halv timme men måns höll mig sällskap *älska*!
ansträngande körlektion i mörker... ber till gud att jag klarar den jäkla uppkörningen så att jag slipper mer sånt här nu.. alla måste hålla tummarna för mig på onsdag!
projektete snart slut, tack gud, känns som vi går varandra på nerverna, alla är på helspänn hela tiden.. suck! ska bli skönt när det är över och saker kan bli som vanligt.
snart fölsis! jeeii! sen konsert med måns :) ska bli kul, och får mig att tänka på nåt annat än besvikelser ett tag... en helg med enbart skratt och utan tårar och dystra tankar!
kärlek till alla stjärnor <3
Fading like a flower.
Mörkt rum... painkillers... akta, får inte röra mig, huvudet kan explodera... mörkt rum... blunda, försök sova... järntråd bakom ögonen, blixtsmärta... hur lång tid har gått, bara fem minuter, får inte ta fler tabletter än... mörkt rum... får vänta ut det... smärtan outhärdlig... snälla försvinn försvinn försvinn...
vem kom på idén att ge somliga migrän...? så hemskt... började i fredags, alltid e det den dag man äntligen slappnar av som det kommer... har fått ligga stilla i mitt rum typ hela dagen idag... och eftersom jag inte får äta starka tabletter har jag ätit så många vanliga smärtstillande att jag säkert blivit förgiftad nu också... skulle inte förvåna mig...
stressen just nu tar död på mig! projekt och föreläsningar och studentplanering och uppkörning.. och sen allt annat ovanpå det... känns som det bildats en gigantiskt hög med skit som bara byggs på och när som helst kommer den bli för hög och välta och begrava mig! jag känner mig döende! borde kanske gå i stressterapi i alla fall som föräldrarna föreslår...
har ändrat vinkel på min säng enligt feng shui... se om detta kommer göra så att jag kan sova...
kärlek till alla som förtjänar den
Big girls don't cry.
jag är rädd för mörkret, jag är rädd för tystnaden, jag är rädd för att bli lämnad helt ensam med tankarna i mitt huvud och monsterna under min säng som enda sällskap...
...men det är just det jag är nu, varför händer detta alltid mig, finns det ett mönster i detta, borde jag ändra på mig själv eller ska man lyssna på somliga som, i ett tappert försök att muntra upp mig, säger att jag ska vara den jag är och skita i dem som inte gillar mig. jag kanske överdriver, det kanske inte är så big deal... det är bara så svårt att acceptera.
jag har aldrig sett mig som en så hemsk människa, jag har alltid gjort mitt bästa för att vara snäll och för att folk ska tycka om mig... vore det verkligen så hemskt att låta mig vara med, vara en del av gemenskapen?
Bara att bli medbjuden, att veta att någon tänker på en och räknar med en hade betytt så fruktansvärt mycket.
Vad gör jag fel?
Every rose has it's thorn.
men vad vet jag, kanske finns det vissa saker man inte kan förhindra och det går inte att göra något ogjort. känner jag behöver en paus från livet, en semester och när jag kommer tillbaka ska allt vara på rätt sätt... men det går nog inte...
Kärlek till alla
Smile like you mean it.
har länge funderat på att skaffa mig en hobby (insett att jag inte har mycket till liv på min fritid) så jag och Anna bestämde oss för att gå med i en kör och börja sjunga.... detta är något jag inte gjort på flera år, men så fort jag hörde pianospelet och stämsången kände jag hur jag saknat det... Det är så välbekant fast på samma sätt nytt och spännande! har haft ett stort leende på läpparna hela kvällen, fantastisk känsla av vanlig enkel lycka...!
Läste om någon undersökning att folk som sjunger är gladare och lever längre... tydligen är det på samma sätt som när man tränar att endorphiner lösgörs i kroppen och man upplever en lyckokänsla... åh vad jag älskar det!
Allt har gått på mitt sätt idag, och jag ha varit gladare än på länge, molnen på min himmel tycks för ett ögonblick lösas upp och försvinna och kvar finns bara ett lyckorus sm sprids i hela kroppen, fuck alla problem och dumma människor, inatt ska jag sova utan mardrömmar!
kärlek till alla <3
We could be heroes.
Ibland kan man känna sig stolt över sig själv, avundas folk som har självdiciplin och stark viljestyrka... Dock har jag tagit ett stort steg idag... Jag har varit på gymmet med Taniya för första gången på typ ett år. Fan på tiden att jag tog tag i mig själv.. Dags att bli snygg inför vårmodet, studenten och slutligen beachen 2008!!
jag är lite sen och lite oenig med mig själv angående mina så kallade nyårslöften men ja...
- Bli snygg och vältränad så jag kommer i min balklänning
- Sluta äta godis - Sluta äta godis mer än nödvändigt!
- Börja jobba
- Sluta köpa så mycket kläder - Bara köpa kläder jag behöver
- Bli mer ekonomisk
- Bli snällare (mot dom som förtjänar det)
- Skaffa tillräckligt mycket viljestyrka för att kunna hålla mina nyårslöften!
äh... E inge bra på sånt... palla!
kom på en grej till (kan va den viktigaste, om jag inte ska gå under och dö!)
- Sluta tänka på honom!
så, nu ska jag sova...
Vi ses i vimlet!
