Chase this light.
Confetti rainfall and the quiet street.
The beauty is in what you make it,
So get up on your feet.
Haft ytterligare en tuff dag. Känns som problemen avlöser varandra, och mörkret kring mig blir djupare och djupare. så fort jag hittar en ljus punkt tas den ifrån mig, lika brutalt som när ett barn blir ifråntaget sin käraste leksak. Min fasta punkt i tillvaron känns ostadig och min styrka vacklar. Jag vet inte längre om jag kommer komma ut oskadd på andra sidan... eller borde jag inte säga oskadd utan snarare oförändrad. Jag vet inte om det är så mycket bättre men låt oss hoppas det...
Mitt huvud tar död på mig, jag vill hest ta en gaffel och köra den i min hand för att känna något annat än metalltråden bakom mitt öga... som skär och skär, orsakar smärta och jag kan känna blodet pulsera mot min pannlob. Jag vill sova, så gärna sova och aldrig vakna igen. Men jag kan inte, och jag får inte...
Har jag gjort ett misstag, är jag naiv, borde jag sluta hoppas och längta efter något som aldrig kommer hända mig, borde jag se till det jag har och nöja mig?
Vissa frågor finns det kanske inga svar på, och somliga svar vill man inte höra... Man kan inte ta tillbaka det man sagt och inte göra saker ogjort...
Vi ses i dimman
The beauty is in what you make it,
So get up on your feet.
Haft ytterligare en tuff dag. Känns som problemen avlöser varandra, och mörkret kring mig blir djupare och djupare. så fort jag hittar en ljus punkt tas den ifrån mig, lika brutalt som när ett barn blir ifråntaget sin käraste leksak. Min fasta punkt i tillvaron känns ostadig och min styrka vacklar. Jag vet inte längre om jag kommer komma ut oskadd på andra sidan... eller borde jag inte säga oskadd utan snarare oförändrad. Jag vet inte om det är så mycket bättre men låt oss hoppas det...
Mitt huvud tar död på mig, jag vill hest ta en gaffel och köra den i min hand för att känna något annat än metalltråden bakom mitt öga... som skär och skär, orsakar smärta och jag kan känna blodet pulsera mot min pannlob. Jag vill sova, så gärna sova och aldrig vakna igen. Men jag kan inte, och jag får inte...
Har jag gjort ett misstag, är jag naiv, borde jag sluta hoppas och längta efter något som aldrig kommer hända mig, borde jag se till det jag har och nöja mig?
Vissa frågor finns det kanske inga svar på, och somliga svar vill man inte höra... Man kan inte ta tillbaka det man sagt och inte göra saker ogjort...
Vi ses i dimman
Kommentarer
Trackback