I don't like mondays.
Jag saknar mitt hår!
Mitt långa sommarblonda hår...
Eller kanske egentligen, mest tiden som var då.
En tid som förknippas med vänskap och kärlek, glädje och förhoppningar. Inget av den ångest och de besvikelser som finns nu.
Om jag ska välja någon tid sen jaa var liten som jag var riktigt lycklig så var det då, den sommaren när allting bara var så sjukt bra!
Jag saknar det... Det gör jag verkligen!
Det var innan allt jobbigt... innan man själv och alla andra ändrades... när det var lätt!
Jag vet inte vad det beror på, men på något sätt känner jag att jag har passerat en viktig punkt i mitt liv... jag vet inte när och inte hur, men jag känner det inuti liksom... och jag vet inte om jag gillar det!
Jag undrar lite om jag nånsin kommer att bli så lycklig som jag var då, när jag fortfarande hade hopp... när jag kunde le åt ingenting bara för att jag var lycklig. Jag undrar om jag nånsin kommer att känna så igen
Tanken är att livet ska njutas så mycket som möjligt, det ska inte vara en plåga. Du bestämmer själv, skönt va? Din kropp är ingen dödlig sjukdom :)